TANKEVERKSTAD

Nu ska jag vänta, på att något stort ska komma tillbaka till mig.
det finns något stort över den här personen.
En koppling, som känns sjukt mänsklig men även kosmisk.
Jag tog mig till honom ute på vischan tre ggr, och "jag skulle göra det tusen gånger om"
för det tog mig någonstans.
till någon, till inte vemsomhelst utan till honom.
Honom.
nu är det paus i sju månader, vad ska man göra under sju månaders tid, med sig själv?
Jag ska ta körkort, åka till kenya, flytta till London och skaffa mig ett liv.
Jag hoppas med hela min person att vi kan hitta tillbaka till det som vi upplevt.
Det kan bero på att jag är ung och att jag känner allting med en sådan intensitet som vuxna alltid klankar ner på, när de bagatelliserar en ungdoms hjärtesorg eller bekymmer.
Men det gör inte det mindre verkligt.
Och ingen ska få säga något annat.
Och varken jag eller han ska få för oss annat.
Iallafall inte jag, jag vill inte förlora den känslan för gott.
jag inser att jag kanske träffar andra människor som jag också kanske faller pladask för.
men eftersom alla är olika, och den här personen är extraordinär, vet jag att det inte kommer vara samma med någon annan.
eftersom alla är olika så måste det finnas olika kemier hos människor.
och de kvaliteterna som jag tycker om den här personen för, är såna kvaliteter jag vill ha i min närhet, alltid.
allt jag kan göra med min väntetid är att hoppas och önska.
och det ska jag göra, tusen gånger om.