TANKEVERKSTAD

Jag har ingen speciell typ av människa som jag attraheras av.
Mina ex är en enda salig röra, av olika typer.
det kanske är därför de har blivit mina ex?
För att jag inte har hittat rätt? Prickat rätt.
Så kan det vara..

Det kan också vara så, att man faller för olika typer, i olika stadier av sitt liv.
Vad man behöver. När jag var i yngre tonåren föll jag för min bästa vän.
Det var tryggt, oskyldigt och mycket roligt. Vi hade skoj. Bara skoj hela tiden.

I övre tonåren föll jag för en jävla idiot rent ut sagt och mitt hjärta blev mer än härdat.
Jag tror det var meningen att jag skulle lära mig handskas med såna besvikelser, och att jag skulle lära mig att stå upp för mig själv och känna efter när jag har fått nog. Jag insåg att jag inte ska behöva vänta på någon, jag ska inte behöva ändra mig eller anpassa mina känslor efter någon. Jag föll för hans utseende, det är allt. Han va oemotståndlig för mig. Men vi kunde inte prata.. alls.

sen har jag inte kommit längre.
Jag har fått uppleva något mycket stort, förra veckan. Men det var under en veckas tid, och i andra öron räknas inte det. I mina gör det det. Det är min syn på saken som räknas, och det var minst sagt äkta.
Pang-bom sa det.
det var som om jag hade hittat en bästa vän och en person jag inte kunde hålla mig borta från.
Någon jag skrattade med men som jag samtidigt var tvungen att hålla i så jag inte flöt ut i luften av lycka och attraktion.
det är så det ska vara, just nu. Det är det jag vill ha. det är honom jag vill ha.